Biografi

Från början

Det hela började i Arnö, ett bostadsområde strax utanför Nyköping. Vi var ett gäng kompisar som spelade fotboll, åkte skateboard och spelade TV-spel. Någon kom plötsligt på idéen att vi skulle starta ett band. Det var 1987. Vi lade i princip bollen på hyllan över en natt och införskaffade instrument. För min del blev det gitarr. Även om vi ägnade en hel det tid åt att repa och gjorde vad vi kunde för att låta som Metallica eller Iron Maiden så tror jag vi spenderade nästan minst lika mycket tid åt att diskutera bandnamn och skissa på loggor. Jag kan fortfarande minnas hur knäckt jag var när jag satt med tabulaturen till Yngwie Malmsteens ”Rising force”. Hårdrocksriffen övergavs tillslut till förmån för det lite mer akustiska gitarrspelet och låtskrivande. Artister som Tom Petty och Bob Dylan klev in i mitt liv på allvar och orden ovanpå musiken började även de kännas allt mer viktiga. Via musikstudios i San Francisco, där jag studerade till ljudtekniker, och Stockholm lyckades jag under sena nätter ratta fram ett gäng skapliga inspelningar som imponerade på en engelsman vid namn Ossi som då drev ett förlag, Fat lady music. Han såg i sin tur till att jag fick ett skivkontrakt med Amigo musik. Vi gjorde ett gäng inspelningar tillsammans och något år senare köpte EMI dessa och skrev ett avtal med mig. Året var 1994 och det var förstås en stor sak för en ung kille från Nyköping.

Jag lyckades med tiden även få ihop ett gäng duktiga musiker från Stockholm och 1995 lurade jag med mig dessa till en gammal militärförläggning strax norr om Stockholm. Vi skulle spela in skiva. Två veckor bland filtar och inspelningsutrustning blev ingen fullängdsskiva men det blev två singlar. Först ut var ”Kallt blod” som släpptes strax innan sommaren 95. Efter sommaren släpptes ”I dina händer”. Det blev inga listettor även om de spelades en del i radio. Jag fick till och med förmånen att spela dem live i TV och bli intervjuad av Bengt och Malou i morgonsoffan (TV4). Min A&R på EMI bad mig skriva nya låtar för ett kommande album. Jag spenderade hösten -95 med att skriva nya låtar som sen kom att bilda materialet till min debutskiva. Dessa spelades sedan in under sommaren -96 i EMI-studion i Skärmarbrink för att sen ges ut i september samma år. Skivan fick namnet ”Äntligen 22”. Den blev inte någon storsäljare men det är en skiva jag fortfarande känner mig stolt över och en skiva som jag vet betytt något för fler än mig.

Vägen till nästa skiva skulle visa sig bli rätt lång. Det har inte varit en ointressant resa på något vis men det har varit en resa genom den ganska skuggiga sidan av artistdalen om man säger så. Många låtar har skrivits och jag har genomfört både underbara och mindre underbara spelningar, svettats i replokaler tillsammans med likasinnade människor och ringt det där jobbiga samtalet och sagt ”Jag tror vi får gå åt olika håll nu…”. Musiken har givit mig många nya vänner, roliga stunder, jobbiga stunder, hoppfulla stunder, frustrerade stunder… Jag skulle kunna fortsätta. Hur som helst är jag evigt tacksam för den och vad den har tillfört mig och mitt liv. Utan den skulle jag inte förstå mig själv lika bra tror jag…

Henning Ejnefjäll

Till elektroniskt presskit ->